Det kommer fortfarande frågor ang våra besök på sjukhuset med sonen, så jag kommer att skriva ett nytt inlägg

och sedan kommer det inte bli mer om varför. Utan då får man läsa bloggen helt enkelt.

Vårn son föddes med klumpfot på båda fötterna.
När han var 4 veckor gammal gipsades han första gången för att få ut fötterna.
Vi bytte gips 1 gånger per vecka, fram till den 17 november, då det var dags för operation.
Operationen som han genomgick då var att förlänga hälsenorna, då de var för korta. 
Efter det var det byte av gips efter 1 vecka, för att kolla så att det hade läkt fint.
En gång till var det byte av gipset.

Den 9 decmeber blev han av med gipset för gott och har nu skor med skena. Han har skor som heter Ponsetti

och det är även efter den metoden de behandlas hans fötter nu.

Vi var på en kontroll den 30 december, då vi tyckte det såg konstigt ut men det var ingen fara.
Var på kontroll nu igen den 5 februari och allt ser bra ut.

Vi ska dit igen i maj.
Sonen kommer att ha skena med skor fram till han är 4 - 5 års ålder och då på natten. 
Just nu är det 23 per dygn med 1 timmes av. 
Detta är just för att fötterna inte ska gå tillbaka till ursprungs läget. 

Så nu har ni fått en liten bild på varför vi åkte så ofta till sjukhuset och varför vi ibland kommer att åka även i framtiden
Han kommer att kunna gå, springa och idrotta som vilket barn som helst i framtiden.

Vill ni veta mer, så kolla på följande länk:

http://www.1177.se/Gavleborg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Klumpfot

Annat inlägg kommer ikväll ;)
Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vrf känns det som att någon ska hämta våra yngsta för?? Jag gör allt för honom. Leker med honom, pratar med honom, matar honom m m men ändå känns de int som han e min :'( Dessa känslor sliter mitt hjärta itu :'( Det gör så ont i mig att känna såh...

Å ja försöker me tillförsikt att blicka fram emot nästkommande dag... Tar en dag i taget å försöker att int stressa allt för mycket men livet som 2 barnsmamma kan va stressigt ibland. Man får försöka att prioritera det som är viktigast och försök...

Jag känner mig sliten och nere som aldrig förr :-( Jag känner inte igen mig själv som det är nu :-( Det är en skrämmande känsla som jag inte kan ta bort men som jag hoppas kommer att försvinna med tiden och med den hjälp jag får. Det är som värst ...

Idag va de då dags å sätta igång me träningen igen... Ska försöka träna imorgon igen å försöka hålla igång nu. Det är skönt å känner att man gör något bra för kroppen. Nu kanske man orkar mer å till å med kan börja leva sundare sen också... Mina d...

Imorgon är det dags för möte på förskolan och diskutera sonens tider. Han kommer att få gå längre på förskolan fr.o.m. måndag och detta pga att jag har min förlossningsdepression. Har själv även fått tid till läkarn nästa vecka då kuratorn tyckte...