Detta är min historia, min upplevelse/upplever och ingen har bett mig skriva om detta utan jag gör det som terapi för mig själv.

Jag fick en pojke för 2 1/2 månad sedan å allt var bra, trodde jag.... Tills det kom en dag i december då jag kände att något inte stämde för jag kände ingen glädje när jag såg min son :'( Detta gjorde ont i mig och jag hade/har fortfarande väldiga skuldkänslor för mina känslor när det kommer till honom. Jag är med honom, försöker vara mycket med honom och göra det bästa av situationen men det är en jobbig sits då det känns så fel å känna som jag gör. Jag har fått hjälp och har varit på ett första möte. Ska på ett till möte och efter det får jag bestämma om jag ska fortsätta eller inte.

Jag har fått diagnosen förlossningsdepression :-/ Något som drabbar ca 10% av alla nyförlösta mammor.

Jag skäms och känner mig som en urusel mamma inför mina barn :'( Jag har skuldkänslor för att jag känner som jag gör inför min yngsta son :-( Känslor som jag hoppades skulle vara av glädje men som inte är det :( Jag hoppas att detta inte har gått för långt och att jag sjunkit för djupt ner.

Jag hoppas jag kan känna glädjen över att vara två barns mamma snart och att jag kan njuta lite av bebistiden.

Jag lider som sagt av förlossningsdepression, ett väldigt tabubelagt ämne. Jag kommer försöka hålla er uppdaterade om hur det går och hur jag mår.